Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
HJALMAR SÖDERBERG
det icke då också till tre fjärdedelar av plikt han
sörjer honom?
En sådan sorg rasar sig hastigt trött.
Allmers klagar, att livet har blivit honom tomt
och öde. lian kan icke längre uthärda samlivet
med Rita, bland alla dessa ängslande minnen av
lycka, av hopp, som gått i kvav, och av lifsmål,
som försvunnit i dimman. Han vill draga sig
tillbaka "upp i ensamheten, upp bland fjällen". Ty
på ett har han ännu icke tröttnat: på fraserna.
Men i grunden är det endast en sak han vill. Han
vill ha fred. Någon sorts fred.
Hur skall han vinna den? Den väg, som lille
Eyolf gick, vågar han icke gå; så mycket känner
han redan sig själv. Men kvinnans list övergår
stundom mannens förstånd: Ritas snabba och fina
instinkt har redan fattat hans tillstånd, ty hon älskar
honom alltjämt. Hon kan icke dölja sin misstro,
då hon hör honom tala om ensamheten uppe bland
fjällen. Ty hon känner honom: han är icke den
man, som heroiskt vänder ryggen åt "guldet och
de gröna skogarna" för att leva sitt liv i enslighet
och försakelse. Hon vet gott, att hon icke är den
enda jordbundna av de två. Så finner hon då den
formel, under vilken freden och återföreningen stå
att vinna, den fred och den återförening, som hon
anar att han i själva verket åtrår lika mycket som
hon. Men han vill mera än så, och det vet hon:
han vill en hederlig reträtt. Hon hjälper honom,
och allt blir bra.
Formeln heter gemensamhet i pliktuppfyllelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
