Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 109
ZOLA.
Tal i Frisinnade klubben.
(1902.)
När människorna här i staden en eftermiddag
för ett par veckor sedan, en av de sista
septemberdagarna, skockade sig samman utanför fönsterna
till de stora tidningarnas depeschbyråer och läste
telegrammet, som berättade att Emile Zola var död
— vad kände de då? Vad gjorde det för intryck
på dem, och vad tänkte de?
För några var han väl blott ett namn — ett namn
därutifrån, med främmande och besynnerlig klang.
Men säkert icke för många. De allra flesta, även
om man räknar långt ner bland småborgare och
arbetsfolk, hade nog någon gång i sitt liv läst en
bok av Zola och behöll ett intryck av den. De ibland
dem, som voro litet äldre och hade gott minne,
erinrade sig kanhända vad det namnet hade att
betyda, när det för ungefär tjugufem år sedan var
nytt här. Det betydde då det osedliga Frankrikes
allra nyaste och förskräckligaste osedlighet. Det
betydde smuts och blod; men i synnerhet smuts.
Och om de tänkte på detta — kanske följde de
sedan i tanken alla de förändringar, som det namnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
