Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
HJALMAR SÖDERBERG
klang i deras öron hade undergått sedan, under
årens lopp. De erinrade sig kanske, hur de första
gången av nyfikenhet läste en av hans böcker —
Nana t. ex., som ju på grund av sitt lockande ämne
har fått den största spridningen bland alla mästarens
verk — romanen cm en kokott, men alldeles ingen
kokott roman, som de kanske hade väntat och
hoppats. De erinrade sig kanhända, hur det från bokens
sidor — antingen det nu var den eller någon
annan — slog emot dem en allvarsblåst så bister
och stor, att deras egen lilla söndagsmoral liksom
krympte ihop och kände behov av att göra sig
osynlig. De läste mera, och namnet fick en allt mörkare
och större klang för deras öron. Ibland läste de
också recensioner om honom, och de erinrade sig
hur den kritik, som påtagit sig det otacksamma
värvet att läsa upp hustavlan för vårstormarna, så
småningom hade övergivit den första monotona
parollen: smuts och synd, synd och smuts, hur den
hade vacklat och förvirrats och imponerats mot sin
vilja, och till sist nästan tystnat. De erinrade sig
till sist, att den döde vid ett visst tillfälle hade sagt
ett ord, som genljöd över hela världen och som hör
historien till. Och de sade helt visst till sig själva,
när de gingo hem: det är en stor man, som har
gått bort.
Ja, för visso var han stor, för så vitt som en
människa kan vara stor. Och då jag mottog
uppdraget att här i afton bringa en hyllning åt hans
storhet så att säga ur yrkessynpunkt, kände jag
väl, att det finns andra, som skulle vara bättre skic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
