Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 121
Mot slutet av nittiotalet bröts äntligen hans långa
tystnad med romanen "Ludvigsbakke". En stor bok
om herrgårdsliv och liv i staden, fylld av en
kvinnogestalt, som står "Tine" nära, i allt väsentligt
präglad av alla Bångs stora och vackra egenskaper, men
också litet uppsvälld av alltför många trötta och
likgiltiga sidor. Vad jag starkast minns är en replik
av en patient på Kommunehospitalets avdelning för
nervsjukdomar — han sitter vid fönstret och stirrar
på natthimmeln —: "Jag ser på stjärnorna för att
lära mig tålamod av dem."
Men isen var bruten, och .sedan har det kommit
en efterblomstring under dessa senaste år. Intet
nytt utvecklingsstadium eller något sådant, men en
rad av vackra och vemodiga böcker och med en
fläkt av storhet över bladen här och där. Det är
barndomsminnena från det första hemmet,
prästgården på Als — "Det hvide Hus" — sådana de
efteråt ha samlat sig för honom kring moderns
gestalt. Det är de tre bittra och djupa små novellerna
"Liv og Død". Det är vidare "Det graa Hus" och
berättelserna "Sommerglæder" och "Ravnene".
Av dessa böcker höja sig "Det hvide Hus" och
"Det graa Hus" med den skarpaste reliefen. Det
är icke memoarlitteratur, och icke heller "fri
diktning" ; det är gamla minnen, drömda fram i ett
visionärt skymningsljus ooh färgade kanske ännu
mera av den erinrandes eget temperament än av
verkligheten, som den var. I "Det hvide Hus" har
man ofta det intrycket, att Bang skjuter in sina
egna lifsresultat under moderns ord och under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
