Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
IIJALMAR SÖDERBERG
visor hon sjunger och vilkas ord i de flesta fall
tydligen äro hans egna. Från början sensualist av
temperament har han med åren blivit det av
övertygelse, och den versrad av Shakespeare — "Der
er ej Verden udenfor Verona" — som modern i
"Det hvide Hus" viskar fram en kväll i skymningen,
i ett sammanhang som ger den ett alldeles säreget
stämningsdjup — kunde på ett sätt stå som motto
över allt vad han skrivit. Och lika subjektiv är
nog den bittra världsvishet, som Bang lägger i den
gamle excellensens mun i "Det graa Hus" —
åtminstone stämmer den icke rätt väl med vad en
biograf säger om Herman Bångs farfar —:
"Barnsligt glad och harmoniskt förtröstansfull i sitt ideella
sätt att se på livets brokiga mångfald. . ." Men
detta hör nu icke hit, och som dessa böcker äro,
äro de två sällsynt själfulla och på många punkter
djupa dikter — skrivna i ett manér, som
visserligen vilar på den förutsättningen, att (som Erik
Skräm en gång skrev i en debatt om
impressionismen) : "vor Hjerne er bleven et overmaade
dre-vent Redskab", och som alltså också ställer stora
krav på läsaren.
För mig och många har Herman Bångs
återupp-ståndelse i litteraturen varit till glädje. Mitt igenom
eti långt avbrott och genom många skiftande
andliga vindkast runt omkring har hans diktning
ständigt bevarat sitt väsens kontinuitet. Som han är,
är han skuren ur ett stycke. Det kom tider, som
icke passade honom och till vilka han icke passade.
L"ndei’de tiderna teg han hellre än han följde ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
