Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 127
sanningar och att påpeka de många falska
spådomarna, som ju för övrigt tiden länge sedan har
vederlagt.
Detta är dock blott den ena sidan av saken. Rent
poetiskt sett har denna Strindbergs ungdomsdikt
alltid starka och fängslande sidor nog att motivera
en omtryckning och göra återseendet till ett nöje,
låt vara ett rätt vemodigt. Stämningar och syner
växla, nedkastade -med impressionistisk feberhast
och fyllda av gryningstimmens sömnlöshet och
ångest, då tankekvarnen mal tomt och själen huttrar
i rysningen före soluppgången. Och om man
känner lust att uppehålla sig vid de många
orimlig-lieterna i formgivningen, då bör man också minnas,
att denna dikt måste ses mot bakgrunden av all den
slätslickade efterromantik, som den gången regerade
vår vitterhet och mot vilken den var ämnad att
också formellt vara en utmaning.
Men det bästa i denna diktcykel och det som
ännu i dag bär den uppe, det är icke de fyra
sångerna från ungdoms- och kamptiden, det är den
sista, "Hemkomsten", som tillfogades omkring år
1890 och då offentliggjordes i en av samlingarna
"Tryckt och otryckt". Då gick den visst rätt
obemärkt förbi, jag har åtminstone icke hört den
mycket omtalad. Vad är det för en underlig musik i
dessa fortfarande lika slarvigt hopkomna vers,
vad är det för trolleri, som plötsligt kommer den
mätte att blygas över sin mätthet, dandyn över
si den fodret i sin röck och skeptikern över sin
klokhet? Jag hör icke till de lättrörda; men då jag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
