Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 IIJALMAR SÖDERBERG
Gud, eller ännu värre, att jag finner det löjligt av
en modern människa att tro på en Gud; och för
det andra: att jag har ärekränkt Strindberg.
Vad nu frågan om Guds existens beträffar, så
tillstår jag öppet, att det är ett problem som jag av
hänsyn till mitt eget goda rykte och mina barns
framtid ogärna vill inlåta mig på. Däremot är det
alldeles icke sant, att jag à priori finner det löjligt
av en modern människa att tro på en Gud. Jag har
ingen övertro på den moderna människan, ty åren
ha lärt mig, att hon är böjd för att tro på litet av
varje. Det är mig icke heller obekant, att många
av de tänkare och diktare, av vilka jag har lärt
och dagligen lär mycket, ha antagit tillvaron av ett
högsta väsen. Strindberg själv hörde, även i sin
krafts dagar, till dem. Då jag står inför en litterär
personlighet i hans verk, frågar jag mig därför
icke: tror han på Gud? utan jag frågar: om denne
man har en Gud, hurdan tänker han sig honom?
Den frågan gjorde jag mig också, då jag en trist
och grå dag under ett av det gångna århundradets
sista sorgliga år satt med en ny bok av
Strindberg, min ungdoms August Strindberg, i handen.
Den Gud jag där fann har full sysselsättning hela
dagen. Än lägger han ett par halmstrån i kors på
vår väg eller låter en katt springa tvärs över gatan
för att bereda oss på någon kommande olycka. Än
arrangerar han ett skeppsbrott uteslutande för att
skeppets tre vita master skola sticka upp ur havet
som tre kors och därigenom giva vandraren på
stranden en vink om vilken väg han bör gå. Än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
