Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
IIJALMAR SÖDERBERG
Jag -tvivlar inte på att hans förstånd från början
var bättre än mitt. Men mitt är kanske i bättre
behåll, sådant det nu är. Strindberg har grubblat
och tänkt över allt möjligt i så många herrans år.
Det är bestämt inte nyttigt. Det kan nog vara bra
att tänka lite över saker och ting en och annan gång.
Det har jag märkt i afton. Men det får inte gå
till överdrift.
— Ja, men astronomen? Vad kan det ha varit
för en astronom, som Strindberg frågade om en så
enkel sak och som inte kunde svara på frågan?
Och han hade ju ändå till yrke att veta det.
— Mitt älskade barn, svarade revisorn, jag är
så ovanligt snillrik i kväll. Jag kan svara dig på
allt möjligt. Och jag skall anförtro dig vad den
astronomen hette. Han hette August Strindberg.
— Hur kan du nu veta det? frågade hon.
— Det, svarade han, vet jag inte i kraft av mitt
bondförstånd, utan i kraft av uppenbarelse eller
inspiration.
IV.
STORA LANDSVÄGEN.
(1910.)
Det börjar och slutar på vers — fria, kraftfulla,
ståtliga vers. Vers, som förtrolla och besticka
genom sin djupa, manliga bröstton, även där — som
stundom händer — tanken i dem varken är djup
eller synnerligt manlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
