Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 143
Jägarn
(in, läser på vägvisaren).
Vart har jag kommit och hur långt?
Ja, dit går vägen uppåt, ditåt ned!
Ned kommer man ju alltid, jag vill uppåt.
Men jag vill rasta först en liten stund.
Och andas!
och tänka, samla mig,
och få igen mig själv,
mitt själv som man har stulit...
Denna tanke, att ens individualitet, ens jag, kan
sljälas — kommer så ofta igen i Strindbergs
produktion under de sista femton åren att man skulle
göra orätt i att blott betrakta den som en patetisk
gest. Men den är varken manlig eller djup, den
tanken! Att man redan i levande livet kan helt
eller delvis förlora sin individualitet, förspilla den,
tappa bort den i folkträngseln — sådant händer!
Men svårligen lär någon tjuv därvidlag vara den
skyldige. Ingen blev någonsin rikare av sådant
tjuvgods ...
Det är ingen lätt sak att säga något om detta
Strindbergs "Vandringsdrama" som helhet — ty
det är ingen helhet och heller intet drama. Det är
en planlös fantasilek, rik på stor och gripande
skönhet och rik på pjoller. Jag vet ingen annan råd än
att se på vart särskilt avsnitt i tur och ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
