Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
IIJALMAR SÖDERBERG
minstone tills "mördarn Möller" (kommer! Varför
heter han Möller — i ett stycke där ingen annan
är utrustad med familjenamn? Det blir något för
nästa generations litteraturdocenter att grubbla över.
"Mördarn Möller" är förtjusande. Den scen, då
jägarn frågar de tillfälligtvis närvarande
skuggfigurerna, om Möller är häktad, och upprepar
frågan tre gånger (tre är ett heligt tal) är av en
skakande verkan. Den som inte då känner det kallt
åt ryggraden, den har gott samvete eller intet
samvete alls ... Mot slutet av detta avsnitt uppträder
en japan, som nödvändigt vill brännas levande, en
liten fluga som han får tillfredsställd i nästa kapitel.
V. I parken utanför krematoriet. — Här börjar
Jägarn äntligen tala vers igen — Thalatta, Thalatta!
•— men elaka, illasinnade vers. Han skäller på
mycket ståtliga jamber ut en askurna, som
innehåller stoftet av en död "fiende". En framstående
svensk skönande har redan i en stor daglig tidning
givit uttryck åt isin harm över detta tilltag. Och
det är sant att det i mycket påminner om Kristian
Tyranns sätt att uppträda mot Sten Sture den
yngres lik — utan all jämförelse för övrigt... Men
Strindberg är en gammal syndare, och vi yngre
förstå honom inte riktigt, fast somliga inbilla sig
det. Vi yngre syndare förstå inte längre den
barbariska fröjden i a,tt skymfa liket av en död "fiende".
Men Strindberg är en gammal urhedning. Och jag
tror inte det lönar sig att protestera. Inför ett
utbrott av Vesuvius eller av ett hysteriskt fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
