Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 147
är det spilld möda att protestera. Och jag känner
mig för resten inte tillräckligt dygdig för att
deltaga i moraliska protestresolutioner. — Därefter
brännes japanesen i stor bengalisk belysning. Hej!
VI. Vid sista grinden. — En förtjusande dikt otn
en barnvagn med blå suff lett, en fjäderboll, ett litet
namnsdagsbord...
Farväl, du fagra syn!
Jag vill ej stå i väg för solen
och skugga på de minstes trädgårdsland -—
Jag känner fadern här — och modern också —
du vackra liknelse, en liknelse
som haltar, men är vacker!
Ett minne kanske, eller mer än så:
ett hopp — en sommardag i skog
vid havet — namnsdagsbord och vagga!
En stråle sol ur barnaögon,
en gåva av en liten hand •—
och så framåt igen och ut — i mörkret.
VII. Mörka skogen. — En sista sammanstötning
med en blind kvinna och med en frestare, utsänd
från "storhertigen". Vad mötet med kvinnan
beträffar kan det ju inte undvikas att det blir
ömsesidiga anklagelser och gräl, och ändå är Jägarn
inte nöjd när hon försvinner: "Hon gick! De gå
alltid när man vill försvara sig!" Frestaren från
"storhertigen" avfärdas med lätthet — den frestelse
han har att bjuda på tycks inte höra till de
farligaste ... Och slutet för tillbaka till begynnelsens
alpensamhet och märgfulla, ståtliga vers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
