Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 149
bergs "Tal till svenska nationen". Då ban gick
glömde han den kvar i den röda schaggsoffan. Jag
kastade mig girigt över dyrgripen.
Jag vill inte påstå att läsningen beredde mig någon
desillusion; boken var ungefär sådan som jag hade
väntat. Då Fichte för cirka hundra år sedan skrev
sina "Tal till den tyska nationen", hade han ett och
annat att säga, som verkligen angick den tyska
nationen. Jag vet inte om det möjligen är för
kontrastverkans skull som Strindberg har annekterat
den berömda Fichteska titeln; i så fall är det ett
lyckligt grepp. Hans "Tal till svenska nationen"
visade sig — som jag hade väntat-— bestå i en
oavbruten jämmer och veklagan över hans
konkurrenters orättvisa framgångar. En får Nobelpris,
en annan blir hedersdoktor, en tredje kommer in
i Akademien, en fjärde blev professor i
litteraturhistoria och dog helt plötsligt innan Strindberg
ännu hunnit skälla ut honom som han tänkt — den
skadan måste tas igen! Och "svenska folket" skall
vara domare och vittne! Vad: om Strindberg på
en ledig stund skulle ta och läsa om den lilla biten
om "Svenska folket" i Nya riket. Kanske kunde
den gamle Strindberg ha något att lära av den
unge Strindberg — den unge Strindberg, av vilken
vi andra ha lärt så mycket. Vad vi ha lärt av den
gamle, det tala vi helst tyst om. . .
Men nog om det. Egentligen var det en historia
jag ville berätta.
Strindberg lider inte bara av Heidenstams och
Levertins och de andras framgångar; han lider ock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
