Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 IIJALMAR SÖDERBERG
Slutet formar sig till ett farväl till
människovärlden :
Vart tog du vägen, sköna syn, .
du längtans land, du drömmars?
Om blott en syn, jag vill dig återse
från snövit höjd, i glasklar luft ■—
hos eremiten; där jag stannar
och väntar ut befrielsen!
Han ger mig väl en grop
inunder vita kalla täcket:
och ritar sen i snön en flyktig inskrift:
Här vilar Ismael, Hagars son,
som en gång nämndes Israel,
emedan han fått kämpa kamp med gud
och släppte inte striden förrän nedlagd,
besegrad av hans allmakts godhet.
O evige! Jag släpper ej din hand,
din hårda hand, förrn du välsignat!
Välsigna mig, din mänsklighet,
som lider, lider av din lifsens gåva!
Mig först som lidit mest —
som lidit mest av smärtan
att icke kunna vara den jag ville!
— Ja: vern blev det någonsin givet att kunna
vara den han ville?
V.
SVIPDAGARNA.
(1910.)
En afton träffade jag på Café Luitpold i
München en resande landsman, som hade med sig Strind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
