Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
IIJALMAR SÖDERBERG
ligen in från Djursholm — vad han annars sällan
lär ha gjort. Men han var en arbetets son, och
han var trött. Och då sekreteraren med sin
sömn-givande röst, som lär ha verkat säkrare än opium
och kloral, började läsa upp poem efter poem, vers
efter vers, pekoral efter pekoral, föll han nästan
ögonblickligen i oskuldens djupa sömn.
Efter en stund blev han väckt av Sander, som
satt bredvid honom. ("Sander betyder gös",
brukade Snoilsky säga, men det är en annan
historia .. .) Sander gav honom en mild knuff med
armbågen.
— Vad är det? frågade Rydberg.
— Vad tycker du om det där han nu läste opp?
frågade Sander.
Viktor Rydberg gnuggade sig i ögonen:
— Jag hörde inte så noga på, sade han.
— Det var synd, svarade Sander. För det var
ett ovanligt blomstrande pekoral. .Och det passade
varken med din eller min mytologi.
— Så, sade Rydberg, vad var det om?
— Det var något 0111 Svipdag, svarade Sander.
— Svipdag? Men det poemet har jag läst! Och
det är mycket bra och är precis efter min mytologi!
Och Viktor Rydberg bad om ordet och höll ett
litet anförande, vari han sade det som han hade
tänkt säga om Svipdag, framhöll poemets
förtjänster, gled med varsam hand över dess
svagheter och slutade med att föreslå ett andra pris.
Förslaget mötte intet nämnvärt motstånd. De
andra äldre herrarna hade inte heller "hört så noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
