Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 155
VI.
TVÅ KVÄLLAR MED STRINDBERG.
(1915-)
Mina personliga minnen av Strindberg äro få och
betydelselösa — lika betydelselösa som hans
produktion från slutet av sjuttitalet till början av nittitalet
var betydelsefull för den ungdom som då växte upp
och började försöka tänka sig litet om i världen.
Första gången jag såg honom var en junikväll
1891 på ångbåten Strömma kanal (på utgående till
Runmarö och Sandhamn). Han satt på
kommandobryggan och drack punsch med kapten. Jag satt
i närheten och skar upp Per Hallströms första
diktsamling — Lyrik och fantasier — som jag, då
ännu inte 22 år, hade fått i uppdrag av Dagens
Nyheter att yttra mig om. Jag har ett mycket
dunkelt minne av vad jag tyckte om boken och vad
jag: skrev 0111 den. Det är troligt att jag
underskattade den: Frödings Guitarr och Dragharmonika
hade kommit ut samtidigt, och också om den hade
jag i uppdrag att yttra mig... Så tappade
Strindberg (jag kände igen honom efter porträtt) en
tändsticksask. Den trillade ned vid mina fötter. Jag
tog upp den ocli räckte honom den, rodnande lika
djupt som en nattvardsflicka för sin älskade
konfirmationspräst.
Men någon anledning till presentation och
bekantskap fanns ju inte i den situationen, och sedan rul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
