Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 157
(— Jo, vi träffades en gång på en ångbåt, hade
jag så när svarat, men svarade i stället:)
— Jag var ju ännu yngre och obetydligare då
än nu. Och på nittitalet bodde ju hr Strindberg
mest i utlandet och i Lund.
Han tycktes finna förklaringen plausibel. (Senare
då jag läste Svarta fanor med alla dess hemska
beskyllningar mot Geijerstam, bland annat
beskyllningen för att med diverse knep avstänga
Strindberg från allt umgänge, kom jag på den idén att
det kanske låg en misstanke i den riktningen under
hans fråga. Men åtminstone i det fallet var
Geijerstam fullkomligt oskyldig. Jag hade aldrig gjort
det minsta för att bli bekant med Strindberg.)
Han förde mig in i en tämligen stor matsal (tre
fönster, vill ja,g minnas, med rödblommiga gardiner)
med ekmöbel, ungefär sådan som man finner den
i en mängd vanliga borgerliga hem. Där var
ungefär som jag hade väntat mig. Jag kunde livligt
föreställa mig att en man som Strindberg, som levat
längsta delen av sitt liv som flyttfågel och som hade
sett tre "hem" skövlas bakom sig, inte gärna kunde
fästa sitt hjärta vid möbler. Senare fick jag ju
också veta att han formligen avskydde vackra möbler;
han kände sig "störd" av dem.
Gästerna voro, utom jag, Albert Engström, Algot
Ruhe, Bo Bergman, Henning Berger, Gustaf
Janson (som bodde i samma hus) och kaniske ett par
till.
(Jag ser att Bo Bergman skriver i en
veckotidning att det var en "salong" vi fördes in i. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
