Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
IIJALMAR SÖDERBERG
alltid förbli ett olöst problem, och det är icke ens
säkert att det skulle löna mödan att lösa det; men
den dag, då det meniga borgerskapet i andens värld
med stark pluralitet förenar sig om den senare
teorien och anlägger Hamletsdräkten som uniform,
den dagen får man söka Hamlet under Falstaffs
vinfläckade röck.
Av sådana tankar och andra liknande är han
upptagen under vandringsåren. Det, som man runt
omkring honom prisar som "det nya i tiden", kan väl
stundtals intressera honom, men det har ingen makt
att sätta hans sinne i brand; han dyrkar i
hemlighet de gudar, som de andra ha glömt. Det är
ingenting nytt uinder solen, och av det gamla är det
nyaste det, som är äldst. Så utvecklas han då mer
och mer till en upprorisk anhängare av avsatta och
fördrivna skönhetsdynastier, och han förstår
framdeles också att draga nytta av dem, ty genom dem
vinner han på sin sida många av deras hemliga
anhängare. Han tar upp känslo- och
stämningsvärden, som man nyss förut trodde vara utslitna,
obrukbara, ur leken för alltid, och under hans
händer få de ett nytt och sjudande liv. Liksom en
affärsman genom skickliga kombinationer kan bringa
de värdepapper att springa i höjden, som för icke
länge sedan stodo långt under pari, så förstår han
att med de enkla och nästan ogripbara medel, som
äro hans rika konstnärstemperaments hemlighet,
skänka en ny, en trolsk klangfärg åt ord och
rytmer, som i en annans hand skulle göra det tydligaste
intryck av att vara till rövarpris inköpta på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
