Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
IIJALMAR SÖDERBERG
ur introduktionen till andra delen; hur känner man
icke lungorna vidgas och horisonten växa redan
vid själva anslaget, och vilken gungande flykt över
versen:
På havet, som blånar vida,
där seglar det långa Kreta,
och vildsvinshjordarna beta
det molniga berget Ida.
Och över det följande vilket förhäxat liv! Sällan
om någonsin har en så självberusad diktaryra varit
klarare medveten om sitt mål eller präglats av en
mera förfinad kultur.
Eller tag som motsats härtill en strof ur
Pilgrims-sången:
Skriande tranorna flyktat ren.
Vita bolstrar och putor
flingorna bädda kring häll och sten.
Kojornas trånga rutor
glimta immiga.
Sparven i hunger
letar kärven vid bondens skjul.
Djupt ur dimmiga
höstkvälln sjunger
pilten vid föran om vinter och jul.
Den sugande längtan, det naggande svårmodet i
dessa rader lämnar aldrig den, som en gång låtit
sig tagas fången därav. — Ja, versen i "Hans
Alienus" infriade i fullaste mått de förhoppningar,
som "Vallfart och vandringsår" hade väckt; man
behöver icke söka rätt på bravurpassagerna för att
i det hänseendet låta övertyga sig, ty på vers skriver
Heidenstam aldrig "blankt", eller nästan aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
