Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
I-IJALMAR SÖDERBERG
deras natur: han vet, att liksom vi skapa våra gudar
själva, så äro också minnena ingenting annat än
vad vi göra dem till.
Från och med nu är ödsligheten den stämning, i
vilken hans dikt åter och åter utmynnar. Den bildar
grundtonen i den stora dikten "Tiveden":
Hör furornas dova sorgemusik,
med förstämda trummor och tubor i moll,
en blåkullahymn med suckar och skrik
i ödemarken diktad av troll!
Den lyfter "Adjunktens midnattspredikan" ur
den sfär av lägre humor, vid vilken den eljes lätt
kunde snudda; den talar ur den spökaktiga
herrgårdsstämningen i inledningen till
"Barndomsvännerna", och den griper oss med en frossbrytning i
’’Drottning Kristinas julnatt". Han ser det stora
tomrum mellan vara och vilja, som han fordom sökte
fylla med alla de skönihetssikatter giriga händer
kunna gripa, öppna sig framför honom tommare
och omättligare än någonsin, och han uppger leken.
Från och med nu går hans strävan ut på att själv
uppsöka och stadigt se i vitögat den ovän, som han
misströstar om att övervinna: intigheten; och han
visar sig mer och mer smittad av den goüt du
néant, i vilken vår samtids alla representativa
diktare synas ha stämt ett ofrivilligt möte, och från
vilken Heidenstam i det längsta sökte hålla sig
fjärran. Från och med nu spanar hans sjukligt
skärpta blick efter den anfrätta punkten i allt det
han ser, men först och sist i kärleken. Je cherche
le vide, et le noir, et le nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
