Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
I-IJALMAR SÖDERBERG
har mycket att tillägga. Ett par ord likväl.
"Myrstacken" har icke lyckats. Det adelsmärke, som
heter ett själfullt och kultiverat löje, utmärker i
sällsynt grad den Heidenstamska sångmön; men
hon är sällan rätt lycklig i satiren. Satiren är som
bekant en gren av lärodikten, och för att kunna
undervisa utan att trötta bör man helst förfoga
över en lika giftig penna som Heine eller det
tidigare åttitalets Strindberg. Dessa båda gallsprängda
humorister stå på sitt högsta, då dumheten
inspirerar dem till kvickhet och elakheten till elakhet; men
Heidenstam hör till dem, vilka vreden missklär.
Behag, icke skärpa, är grunddraget i hans löje.
Det finns i närvarande ögonblick två svenska
författare, vilkas namn och verk locka fram ordet geni
på tungan. Heidenstam är en. Att den andra är
Strindberg, kan synas mången överflödigt att nämna;
och likväl nödgas jag göra det, ty människorna
ha dåligt minne. Det har varit lyckligt för
Heidenstam, att han kom sist till världen av de två; ty
även han hade av naturen de vackraste anlag att
bliva en revolterad, och han skulle hava blivit det,
om han icke haft lyckan att finna bruten mark
redan för sina första steg. Den allmänhet och den
kritik, med vilken Strindberg tio år tidigare hade
att göra — det är lätt att ana, vilket mottagande
den skulle haft i beredskap för en så prononcerad
hedning och en så öppenhjärtig sensualist som
Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
