Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 225
lingens vänbrev om en kväll på Hasselbacken —
Stockholm är däri "den sköna tjuserskan", Bellman
"vår nordiske Anakreon", och själv tackar
brevskrivaren "ödets blida gudinna" för att han råkade få
plats bredvid en vacker aktris. Och andra tidiga
ungdomsbrev om litterära ämnen: "Vad tusan äro
Stagnelius, Nicander och Böttiger värda? De hava
ju icke väckt någon genklang hos massan"... Hur
måste inte den senare litteraturhistorikern och
kritikern, som mera än någon annan svensk hade
gåvan att realisera det Montaigneska valspråket
distinguo, ha myst i sitt svarta skägg om han någon
gång erinrade sig denna sammanställning av
Stagnelius och — Böttiger . . . Lustigt är det också att
läsa, hur den sjutton-adertonårige Oscar Levertin
fann Fru Marie Grubbe "överdådigt väl skriven"
och Niels Lyhne "gudomligt väl stiliserad". Det
kommer en underlig fläkt ur det förgångna ur själva
de slitna och urblekta orden. .
"Den fula ankungens" förvandling till en av den
svenska diktens vackraste svanar gick inte, som i
sagan, på en vinter. Den tog ett årtionde. Lika visst
som det är, att Oscar Levertin i hela sin
intellek-tuella lifssyn (och även i sociala och politiska
frågor, i den mån han hade sinne och intresse för
sådant) egentligen aldrig lämnade åttitalets grund
under sina fötter, lika visst är det att han som
poet aldrig hörde riktigt hemma där, och
tjuguårs-ålderns försök som realistisk prosaberättare i det
dansk-svenska åttitalets stil såg han redan under
sin lifstid utan stor saknad sjunka ner i den glömska,
lo. — Söderberg, Vers och Varia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
