Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
I-IJALMAR SÖDERBERG
som snart bara litteraturhistorikern ibland lyfter en
flik av. Som diktare fann han först med Legender
och visor sig själv, sitt eget väsens uttryck. Det
tämligen kyliga mottagande denna bok fick av
kritiken (man erinras därom i Werner Söderhjelms
bok, 0111 man möjligen skulle ha glömt det) gav
på intet vis någon föreställning om det intryck den
i verkligheten gjorde, icke blott på dem som då
voro unga, men på poesiens älskare inom alla
släktled. Både Rydberg och Snoilsky gjorde honnör för
den unge diktaren och hans verk, men privat. Det
var varken första eller sista gången ett diktverk
av den förnämligaste enskilda kritik möttes med
helt annan égard än av den som förde ordet i
tidningsspalterna. — Till poesiens älskare hörde som
bekant icke C. D. af Wirsén; det skall knappast
av hans kritiska verksamhet kunna påvisas, att han
någonsin har älskat någon annan samtida svensk
poesi än sin egen. Han hatade Viktor Rydberg;
han älskade inte Snoilsky; och gent emot
konkurrenter av ett yngre släktled kände han sig icke
skyldig att ens hyckla någon hänsyn. Hans beröm
— när det någon gång för syns skull måste ges en
smula beröm — tog ännu mera sårande former än
hans klander. "Legender och visor" anmälde han
i samma andedrag och under samma rubrik som en
samling "Dikter" av G. W. Blachet, en poet, som
ingen varken förr eller senare hört talas om.
Söderhjelm erinrar oss därom på ett lustigt sätt: "Jag
skall icke", säger han, "ingå på frågan, huruvida
denna sammanställning var en akt av ärlig och naiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
