Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 233
full under solträdet, men med sinnet klart och
hjärtat vidgat under ’Persephones skära’. Det hela
har en så hög lyrisk stämning, att vi icke hinna
reflektera över symboliken, utan bild och tanke gripa
oss i ett, såsom de smultit samman i den
utomordentligt starka konceptionen."
"Är Fröding publikens poet, så är Levertin
poeternas", skrev en gång en poet, och det gäller i
eminent grad om dikter som denna.
Många och naturligtvis icke ogrundade äro de
invändningar Söderhjelm som kritiker (och filolog)
riktar mot de mindre fullgångna av Levertins dik-’
ter — alla voro de ju icke söndagsbarn — och mot
hans stilkonst med dess särskilt i tidigare år
underligt svaga sinne för språklig korrekthet. Söderhjelm
kan, som den lyhörde och filologiskt skolade stilist
han själv är1, göra sådana invändningar utan att
falla i pedanteri. Men hans ytterst ingående och
samvetsömma granskning — man tycker sig ofta
märka en viss skygghet för superlativer —
utmynnar, särskilt beträffande den Levertinska diktningens
sista och mest fullmogna frukt, "Kung Salomo och
Morulf", i ett erkännande som inte kunde ges
varmare och mera ståtligt: "— — — Förbindningen
1 Men varför begagnar Söderhjelm oupphörligt den
förskräckliga, halvtyska formen mänska? Är det kanske
finländsk dialekt, liksom det tycks vara på väg att bli
sydsvensk? (Hellström, Möller, Ullman.) Formen har väl
ursprungligen införts av äldre poeter under tryck av
svårartad meternöd, men i frihet från sådant nödläge bruka
åtminstone vi uppsvear både säga och skriva människa>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
