Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
I-IJALMAR SÖDERBERG
En sida av Oscar Levertins verksamhet som
kritiker, som i samtiden och även långt efteråt väckte
strid, var den ställning han intog till Strindbergs
produktion. Söderhjelm behandlar detta ämne
utförligt men — i sin vackra strävan efter full
opartiskhet — med en försiktighet som kan tyckas en
smula överdriven. Han beklagar, och däri kan man
blott instämma, att Levertin av yttre skäl •— bl. a.
det att han ej var teaterkritiker — kom att
förbigå några av Strindbergs betydelsefullare verk, och
finner att Levertin alltför starkt har understrukit
"det vulgära, plebejiska, barnsliga, kritiklösa". "Ju
längre tiden lidit, desto mer har man fått
fördragsamhet med dessa sidor. Man betraktar dem som
en gång för alla hörande till Strindberg." Han
påpekar, naturligtvis med rätta, att det "med åren
har inträffat ett slags fällning i Strindbergs
ofantliga produktion: det mindervärdiga sjunker bort,
det bästa eller goda flyter överst och stannar i
minnet", och han säger som konklusion av denna
tankegång: "Strindberg håller på att uppleva sin stora
rehabilitation". — Uttrycket är kanske en smula
missvisande. Det kan lätt uppfattas som ett stö i
för den populära vanföreställningen om Strindberg
som ständigt misskänd och förföljd. För ett yngre
släktled står det snart — inte minst genom
Strindbergs egna jämmerskrin i "Tal till Svenska
nationen" och annorstädes (ty han kände ett
outsläckligt behov av att vara misskänd) som ett historiskt
axiom att Strindberg under sin lifstid aldrig var
erkänd i sitt hemland, och snart kommer väl den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
