Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
HJALMAR SÖDERBERG
av betydenhet i boken, skulle jag vara böjd för att
tro, att det är här den ligger.
I skildringen av bifigurerna märker man kanske
litet för starkt författarens behov att få till stånd
en upplyftande kontrastverkan med den
kvinnodjävul, som är medelpunkten — ty ett sådant galleri
av dygdigt och gudfruktigt bondfolk har man väl
icke på mången god dag mött i en folklivsskildring.
"Goda och ärliga", "enkla och rättskaffens" äro de
allesammans. Särskilt kommer det litet väl mycket
och väl billigt dygdepatos in i den scen, där de tre
representanterna för bygdens offentliga
rättsmedvetande sävligt och betänksamt ge sig i väg för att
syna liket. De behövde icke vara så slätkammade
för att fylla sin icke särdeles svåra eller
imponerande mission. Handelsmannen kunde gärna vara
en fiffikus med gott handlag att lura bönder och
skinna fattiga kunder, som måste ta på kredit,
skolläraren en enfaldeligen på Jesus hoppande blåbandist
och nämndeman Jonsson en gammal snål och elak
och på rusdrycker begiven bonde som bönder äro
mest — det offentliga rättsmedvetandet hade nog
fått sitt ändå, och det hade dessutom kommit in ett
litet stänk av ironi, som bara hade gjort gott.
Geijerstams nya bok kommer naturligtvis att bli
mycket läst och debatterad. Den vanligaste
anmärkningen blir väl den, att den är inspirerad av och i
övervägande grad bygger på det brett folkliga
intresset för en kriminalhistoria, och att den så till
vida är en "osund" bok. Detta sista kan jag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
