Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 257
förklara i detta fall på ett sätt har varit svårare,
därför att det rör sig om något som i den
populära föreställningen gäller som "onaturligt", och att
tränga djupare in i detta, som mängden av läsare
väl finner chockerande nog att han blott vidrört,
det har han icke velat eller vågat. Kanske har han
också för att rädda en smula anseende åt oss
människor föredragit att låta Inga stå där ensam och
oförklarad i sin gråskymning, som "omänniska".
Men jag tror dock icke att det är detta som har
varit det avgörande — kärnan tror jag är den, att
i Geijerstams temperament är det alldeles icke
driften att förstå och tvinga andra att förstå som är
dominerande; han har oändligt mycket mera av
konstnären-barnets lidelsefulla lust att röras och
röra, skrämmas och skrämma, imponeras och
imponera. Rörd och skrämd och imponerad på en gång
har han blivit av sitt ämne, och det är också så
han vill att det skall verka på oss.
Av de båda huvudfigurerna, moder och son, har
den förra så helt lagt beslag på författarens
fantasi, att icke mycket blivit över åt den senare. Han
inger väl ett obestämt medlidande, men intet
intresse. Däremot faller det ett ljust och vackert
skimmer över den unga kvinnan, hans hustru, som
blev offret. De sidor, då hon i sin nöd går till
"Spå-Maren" med två rena, vita örngottsvar, som
denna skall läsa över för att väcka mannens
kärlek, och då hennes hopp om en smula lycka i hennes
fattiga liv vaknar och svikes på nytt, äro oändligt
rörande och vackra. Om det finns någon tilldiktning
17. — Söderberg, Vers och Varia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
