Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
HJALMAR SÖDERBERG
O, kunde jag få fånga
den sagans skatt, nu halvt förglömd,
som första dunkla svaret var
på gåtor, dem du än har kvar,
som lyst i kvällar långa
för släkt, av mullen länge gömd!
%
O, finge jag den hålla,
som spelmansstråken Neckens sång!
De åtta drag för fest och dans.
De tre, de rymde allt som fanns,
de gåvo makt att trolla
och rycka med sig tidens gång.
Som förfaren sagoberättare vet diktaren gott, att
barnen hålla av en liten isrysning längs ryggraden,
och han gör det nog också själv. Han berättar
gärna hemska sagor och når en styrka i det
ohyggliga, som kan skrämma även stora barn. Hör blott
denna dikt, som berättar hur några jägare en
vinternatt se huldran:
I ladans hö vid hagen
sin jägarbädd de rett.
Med långa andedragen
steg frosten vit och lätt.
Från gluggen, vit som lakan,
föll in en månskensflik.
«
De väcktes upp av skrik .
och stirrade i vakan.
I skuggans djup förlorad
och klar, där ljuset sam,
av dimmans väv förstorad
en syn mot dem bröt fram,
som stormskyglittret flammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
