Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
HJALMAR SÖDERBERG
Fast hennes rygg var luden
och hemska glädjeljuden,
fast ögat gnistrigt brände
som lodjursblick på gren,
så vild hon var och fager
med makt som män betager —
Man tror henne räddad nu, man tänker att
männen måste skänka henne gästvänskap — men det
kommer annorlunda:
Men Kolar-Anders, fånen,
med blicken blank mot månen,
med läppar tanklöst grymma
kring munnens plumpa grin,
strök undan svarta luggen,
som ville synen skymma,
gav trollet fart ur gluggen
med stötens dova vin.
Med en brutal åskådlighet, som lyfter
spökdröm-men upp i ljusan dag och kommer den att leva
med het och brusande puls, skildras så hur vargarna
slita trollet i stycken, tills åter vinternatten i tyst
iskyla sluter till om synen. Hela dikten (av vilken
jag blott citerat några fragment) är en ren pärla
av plastisk gestaltning och målerisk glans. Och däri
står den icke ensam, den är tvärt om typisk för den
storhet i stilen och det starka grepp i ämnet, som
nästan genomgående präglar Per Hallström som
poetisk berättare. Jag behöver blott nämna "En
häxa" eller "Herr Nils i Wiestad" eller, kanske
främst i hela samlingen, den alldeles hänförande
dikten "Midsommargång". I andra stycken åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
