Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 265
som "Bröllopsfesten" eller "En okänd", ha
konturerna blivit svagare, bilden mindre fast och sluten
och själva fabuleringen ibland litet svår att följa.
Och den långa dikten Spå-Herr-Ola håller icke
riktigt färgen alla de elva sångerna igenom. De första
sångerna preludiera så stort och grant, att även
den, som förr i sina dar har läst episk poesi av
moderna författare och därför icke just är böjd
att spänna förväntningarna alltför högt, här vill
hoppas på ett undantag och i det längsta tror att undret
skall ske. Särskilt första och tredje sångerna ha
en klang av stora kopparklockor, som man förvånar
sig över att diktaren utan all arkaisermg i stilen har
kunnat avlocka vår tids svenska språk. Men fabeln,
som den sedan avslöjar sig, visar sig knappt vara
värd att preludieras av en så högtidlig musik, och
det hela mynnar ut i en rätt obetydlig liten
älskvärdhet.
Utom de berättande dikterna finns här också
stämningsvers — "kärnlyrik" är visst facktermen — men
även över dem ligger det en viss episk bredd och
ro som kommer dem att verka som länkar i ett
helt, som sånger ur årstidernas och solvarvens eviga
epos. Jag har en förkänsla av a-tt våra barn komma
att få glädja sig åt en och annan av dessa dikter
i "Läsebok för folkskolan". Det är i så fall en heder
som icke är ringa och som de äro väl värda. Hör
dessa rader ur "Solsången":
Vi jordens barn, vi solens ätt,
må tanken vår stå stark och lätt
invid det bo, var möda rett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
