Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 267
halvgången. Blott ett exempel — så här börjar den
för resten så intagande dikten "Sagostunden":
Stormen sjunger, mina små,
armen tung på träna.
"Armen tung på träna". . . V ad i herrans frid
är nu detta? "Armen tung på träna..." Nå,
lösningen är enkel nog, som det vanligtvis brukar vara
med gåtor: det är stormens arm, som ligger tung
över träden och böjer dem. Mien att förse stormen
med en arm är en tämligen djärv bild, som knappt
tål vid att formas i så stark förkortning.
Per Hallströms musa visar i denna bok, liksom
en eller annan gång förr (jag tänker då närmast
på "Döda fallet") en viss frändskap med Selma
Lagerlöfs. Bägge lockas av besläktade
ämnesgrupper, bägge sträcka gärna ett lyssnande öra nedåt
folksjälens skumma djup. Men den manlige
diktaren står långt högre i poetisk och intellektuell
kultur, och han faller icke på långt när så lätt som
den berömda sibyllan för frestelsen att vilja mynta
visdom av skrock och spåra djup i enfalden. Då
han ger sig ut på vandring i de folkliga
vanföreställningarnas vildskog gör han det blott som jägare
på rov. Och det är ett präktigt byte han här
kommit tillbaka med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
