Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
HJALMAR SÖDERBERG
med blicken ljus mot sorg och nöd
och allt, hvad tid kan hysa.
Se, mulln där våra plogar gå,
och hagen, där vi lekt som små,
och kullen, där vi vila få,
det allt är fosterjorden.
Men vår är också rymdens" värld
och eld som flammar ljus på härd.
Vårt väsen ger åt solen gärd
med vart ett slag, som pulsar slå,
med tankens flykt och orden.
Eller denna underbara vinternattsstämning
(Annandag Jul) :
Slut är väl nattens timma,
men än är rymden frusen,
och skarpt på fästet glimma
de små och klara ljusen.
Tung har drivan sträckts mot loft,
i frosten knakar timret,
och vasst som brustna stjärnors stoft
är skimret.
En strof som denna är klassisk i ordets vackra
mening, den stämning den ger är stor och vid, orden
falla tyst som droppar i en skål och samla sig till
en bild som icke kunde vara mer fulländad. Eljes
veta vi ju alla, att Per Hallström som stilist, vare
sig på vers eller prosa, icke har sin styrka i detaljens
fulländade slipning. Hans öra har vant sig att lyssna
inåt, att lyssna till tanken innan den hunnit taga
form, och hans snabba arbetssätt kan stundom
förleda honom att kasta ned den på papperet knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
