Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
HJALMAR SÖDERBERG
atmosfär, mellan skyarna och jorden, som poetens
genius har sitt rätta hem — han spränger sig icke
genom bergen och gräver sig inga lönngångar ner
åt Hades till, och han söker sig icke heller upp i
den lätta och tunna luften ovan den region, där
skyarna gå. Det är icke i stämmans omfång varken
på djupet eller åt höjden denna diktare har sin
styrka; det är i tonens klangfärg och intensitet. I
kärleksdikter får den stundom en nästan brinnande
timbre, i dikter om livets sorg och elände griper
den omedelbart och starkt, och där synpunkten
någon gång är väld från ett litet högre plan än
diktarens vanliga kan den svälla ut till storhet, som i
den mörkskimrande världsskymningsstämningen i
slutdikten "Mor Jord":
Ännu söker mannen kvinna, kvinnan man,
men av stel förtvivlan deras ögon brinna,
och de ropa som i töcken till varann
och få aldrig svar och snyfta och försvinna,
när det lilla livets irrlopp är fullkomnat.
Stora, tysta mörker, fött av evighet,
allas vagga du och allas bår som väntar,
giv nu mor de bästa drömmarna du vet,
tills den snåla dagen på gardinen gläntar.
Stilla, barn, med edra trätor. Mor har somnat.
"Marionetterna" är kanske på ett sätt
konnässör-poesi. Man måste ha sinne för det goda konstsmidet
för att uppskatta dem rätt. Den, som kommer till
läsningen utan förutsättningar för att förstå hur en
dikt är gjord, skall lätt finna deras patos för litet
patetiskt, deras känsla för sval, för skygg eller för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
