Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
HJALMAR SÖDERBERG
det är inte alla som tycka om det hos andra. En
viss barnslighet i förståndet vinner många hjärtan,
och några av våra populäraste skalder, levande ocn
döda, skulle kanske ha blivit mindre allmänt
omtyckta om de haft klarare knopp. Han står också
fjärran från den hånfulla ringaktning för förnuftet
som är ett tidsdrag i dag liksom det var det för
hundra år sedan (fenomenet är periodiskt som
kometerna) och om han har en tro, så är det
snarast tron på vad Höffding har kallat "Værdiens
Bestaaen" — en tro som man visserligen inte ens
med Metihusalems ålder kan hoppas få uppleva
bekräftelsen på -— och som han manligt och starkt
ger ord åt i slutstrofen till en dikt "Vid Giordano
Brunos statv":
mf
Vi tro som du, o Bruno,
på världens själ, den höga.
Vi tro ock på ett heligt
förnuft som består.
Vi tro att tanken aldrig
kan brännas och förkolna.
Som fågel Fenix föds den
i eld, och ingen svartkonst
skall nå dit den når.
Poemet hör inte till de egentliga tidsdikterna,
ehuru det i tanken har anknytning till dem, utan
till ett knippe dikter med motiv från en resa i
södern, av vilka en dikt om den döende
Michelangelo, varierande det kända motsättningsmotivet
Noureddin—Aladdin (eller Salomo—Morolf), till
anläggningen är den betydligaste. Men vad skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
