Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 285
en stackars syndare som jag, som blott känner
Michelangelo från några fattiga fotografier av hans
verk, kunna säga om den? ... Mest äkta Bo
Bergman i denna diktgrupp äro Urbs, där världsstaden
tas från en mindre högtidlig sida än den
traditionella, och framför allt den förtjusande Venezianskt
skuggspel. Om någon däremot skulle vilja kalla
Villa d’Este en försenad Snoilsky sonett, vet jag inte
riktigt vad jag skulle invända mot det. Men man
bör inte heller glömma introduktionen till dessa
resedikter, den ljusa och leende dikten om Sundet
med dess spontant och älskvärt frambrytande
hyllning åt Köpenhamn och åt Brandes :
Ljusa stad, hur gärna dikten
ser dig om igen.
Död är Absalon, men Sankt Georg,
ordets gamla svärd och flamma,
lever lyckligtvis än.
Hell er, andens
stridbara hövitsmän!
Ett avsnitt i denna diktbok är också ägnat åt
fädernestaden, ett knippe av stockholmska syner och
stämningar, fångade för det mesta med en ogripbar
charm och ett smittande glitter i ögat. Där är först
och främst Stockholmsvår, med sina roliga och
muntra slutstrofer:
Du store himmelske fader,
vad världen ändå är ung!
Se ruter dam och spader —
men var ha vi hjärter kung?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
