- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tionde delen. Vers och Varia /
304

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

HJALMAR SÖDERBERG

sion". "När en tavla", säger.han där, "bragts till
en viss grad av klarhet, blir den plansch och har
därmed förlorat sitt poesivärde." För min del är
jag nu bergsäker på att det finns stora och djupa ,
konstverk både bland de dunklaste och bland dem
som i klarhet tävla med vilken plansch som helst.
Jag tror mig ha en smula sinne för bägge sorterna.
Men litet betänkligt blir det i alla fall, då (som jag
visst redan har antytt) själva historiens data och
fakta äro så underligt hopblandade att det kostar
ansträngning att hitta den rätta tidsföljden och hålla
den i huvudet. Det kan aldrig vara klok politik
av en författare att nöta ut läsarens krafter på
sådant. "Läsaren" har mera sällan något övermått
av andlig vitalitet — det han har behöver han för
att suga till sig verkets tankar och poesi, dess
struktur och kronologi har han grundade anspråk på att
få till skänks utan särskilt besvär. Och när
klär-obskyren, som stundom händer, övergår till en
verkligt besvärande grumlighet, sammanhänger den nog
mindre med författarens konstnärliga grundprincip
än med ett ytterst snabbt och ifrigt arbetssätt, under
vilket han stundom glömmer att det han berättar
om icke på förhand är lika välbekant för läsaren
som för honom själv. Henning von Melsted erinrar
ofta om en, som länge har gått ensam och vant sig
att tala blott med sig själv som lyssnare. Men då
han märker, att många lyssna — och jag vill gärna
tro, att han snart skall få anledning att märka det
— är det knappt möjligt annat än att detta också
måste få någon inverkan på hans sätt att tala. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:42:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/10/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free