Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 313
— Jag trodde, inte att man behandlar en
hederlig kvinna på det sättet, säger han till sin hustru.
Det kommer till en förklaring mellan
kamrnar-herrn och den unge herr Hirn:
Kammarherrn tog upp en liten sidennäsduk. En stund
höll han den sammanknycklad till en boll inne i handen :
— Ja, jag har ju rätt gärna inte kunnat undgå att märka
det. Det är för resten inte första gången.
Så vände han sig rakt om i stolen, som när man vänder
sig i en sadel:
— Säg mig en sak–— är ni–-fästad vid
henne–-?
Men där kom intet svar.
— Ja, ni tycker kanske jag är närgången, sade han
(kammarherrn!) långsamt och lutade sig framåt med
händerna sammanknäppta mellan knäna:
— Det kan ju strängt taget också göra detsamma, men
jag säger till er, vad jag sade till min hustru: jag förstår
inte hur man kan behandla en hederlig kvinna på det sättet.
Det är förvånande, att den unge författaren, som
i mycket annat röjer en så brådmoget skarp och
säker psykologisk blick, har kunnat undgå att känna
hur omöjlig hela denna scen är. Och hela
kammarherrn är omöjlig: jag tror absolut inte på honom.
Han är ingen riktig människa, inte ens någon riktig
kammarherre; han är en blek reminiscens av
mondän lektyr.
Hr Gustaf Hellströms debutbok, "Ungkarlar",
berömdes av kritiken med rätta för sin ovanligt
säkra och färdiga form, men klandrades, om jag
minnes rätt, för en krass och litet brutal
uppfattning. Jag har svårt att värja mig för den föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
