Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 345
sam vid sitt bord, väntar på sin middag. Han skall
äta beckasiner. Det är just den rätta tiden.
En un^f flicka i en operettaktig "nationaldräkt"
går omkring och säljer blommor. Strömlind pryder
sitt knapphål med en mörkröd nejlika.
En liten kines tassar omkring och salubjuder sitt
hemlands gudar i en korg. Det är mest små
Buddha-bilder, som likt Carl Larssons lilla Suzanne sitta
och grubbla över att de ha "en knapp på bara
magen". Strömlind köper en gud för två kronor
och ställer upp honom framför sig på bordet. Han
är trött på att vara en gudlös man.
Äntligen kommer kyparen med beckasinerna. De
dofta härligt.
Men i samma ögonblick stormar ett muntert
jaktsällskap in från gatan, fyra, fem rödmosiga,
svettiga, högröstade godsägare, kammarjunkare,
herrskapsbönder eller vad som helst, med gevär,
jaktväskor, valthorn och hela attiraljen och — o
faslighetens faslighet och krona! — följda hack i häl av
en skock vilda djur!
(Strömlind har hundskräck. Det är ett arv från
hans far. Han minns hur han en gång som pojke
rodde i en liten båt med fadern tvärs över
Kanholmsfjärden, tre timmars väg i motvind, för att
hälsa på en gammal bekant. Då de äntligen
närmade sig den gästvänliga stranden och bryggan,
möttes de av glatt hundskall. Far och son vände
ögonblickligen båten, utan att ett ord behövde växlas
om saken, och rodde hem igen.)
Hundarna tyckte, liksom Strömlind, att becka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
