Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
HJALMAR SÖDERBERG
som fanns . . . Tände hon inte rent av eld på en
gammal torr buske i trädgården? Jo visst — och
jag fick ris av min mamma! O, vad jag tyckte om
Signe! Och ibland sade hon sådana ord som man
inte fick säga. Då ryste det nedåt ryggen på mig,
men jag önskade bara att hon ville säga dem orn
igen.
Jag vet inte riktigt var hon bodde. Inte i samma
hus som vi; de andra barnen, som jag lekte med,
kände henne inte. Men vid samma gata måste hon
ha bott — tror jag — i ett litet hus i en trädgård
innanför ett plank. Eller var det i en vindskupa
hon bodde, snett över gatan, med blommor på
fönsterbrädet ? — Jag kan lika igärna säga det strax :
hon bodde ingenstans. Hon fanns bara till i min
fantasi.
Signe var min första fantasiskapelse, åtminstone
den första jag har något minne av. Jag var väl
en sex, sju år; och vid den åldern (liksom för
resten också en sexti, sjutti år senare) tänker man
ofta högt. Kort sagt, jag gick och pratade för mig
siälv då jag fantiserade om Signe, och en vacker
dag hände det förstås att min mor hörde det.
—■ Hör på pojken, sade hon till min far, han går
och pratar för sig själv!
Och till mig:
— Vad är det du går och pratar för dig själv om?
Vad tänker du på?
De stora ha en förfärlig mani att göra barnen
de mest ogrannlaga frågor. Jag sprang och gömde
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
