Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okänt och hemlighetsfullt mål; ty det föll honom
aldrig in att tro, att de bara seglade till Stockholm
för att sälja den ved, det hö eller de lerkärl som de
hade ombord. Dessa saker behagade honom likväl
icke riktigt, ty han kunde icke hindra att de mot
hans vilja ingåvo honom en dunkel misstanke om
en eller annan lumpen biavsikt hos skepparen, och
han tyckte i djupet av sitt hjärta mest om de skutor,
som kommo tomma från staden. De dansade också
käckast över vågorna, och de styrde bort mot
trakter, där Martin aldrig hade varit, långt förbi
Tyska Botten och Blackeberg — och där gick
gränsen för den kända världen.
Där var det också solen gick ned varje kväll i
ett rött och skimrande förlovat land. Martin var
fullkomligt viss om att det var just där den gick
ner, strax bakom udden, och inte på något annat
ställe. Han såg det ju så tydligt. Likväl föreställde
han sig icke, att de som bodde där borta fingo se
solen på riktigt nära håll, eller att de behövde vara
rädda för att få den i huvudet. Om en annan gosse
hade kommit till honom och sagt honom något
sådant, skulle Martin ha tyckt att han var mycket dum.
Ty det är med barnen alldeles som med de vuxna:
de göra sig ofta de besynnerligaste föreställningar
om världen; men om någon kommer och drar ut
konsekvenserna av deras idéer, säga de att han är
mycket dum, eller att det är opassande att skämta
om allvarliga saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
