Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drömmens länder. Mängden, som skålade och drack nere
på terrassen och som ännu helt nyss kunde tydligt
urskiljas till sina beståndsdelar, löjtnanter och
studenter, gardister och flickor och borgarfolk med
hustrur och barn, hade nu i skymningen smält ihop
till en oredig massa, och liksom av en oförklarig
nyck tystnade plötsligt sorlet, så att man en sekund
hörde vattnets plask i fontänen och de sista
sömniga fågelpipen från träden. Och i väster flammade
redan en stark och ensam stjärna.
— Se Venus, sade Henrik. Så hon tindrar!
Martin satt i tankar och ritade på bordet, och
strecken formade sig under hans hand till en
kvinnas armar och bröst.
— Säg, frågade han plötsligt — han kände att
han rodnade — säg, tror du att det är möjligt för
en man att leva kysk, tills den riktiga kärlekslyckan
kommer? Det är ju ändå det man helst skulle vilja.
Att vara tillsammans med kvinnor, som man inte
kan känna någonting för, som höra till en annan
ras och ha smutsigt linne och säga fula ord och
bara tänka på betalningen, det måste vara otäckt.
Henrik Rissler blev också en smula röd.
— Möjligt, sade han, ja, för några är det väl
alltid möjligt. Människorna äro ju så olika. Men så
mycket vet jag redan om mig själv, att det knappast
kommer att bli möjligt för mig. Då får åtminstone
den stora kärleken inte låta vänta på sig stort
längre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
