Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan. Men på detta enkla och stora krav kunde
han ingenting svara. Det är sant, han kunde ett
och annat, han trodde icke att det fanns någon art
av skönhet till i världen som var honom främmande
och ingen tanke eller nyans av en tanke, som han
icke kunde följa, och dessutom kunde han granska
statens räkenskaper och rita karikatyrer i kanten
och dricka rätt mycket whisky utan att mista bruket
av sitt förstånd och kanske ännu några andra
småsaker. Men han kunde icke bygga ett hem. Ingen
möjlighet, ingen tanke ditåt. En hantverkare, en
arbetare kunde det, men icke han. Han kunde icke
trolla fram de fyra tusen om året, som en fattig
familj av medelklassen behöver för att leva. Och
om han också en gång kom därhän, och det skulle
han väl göra med åren, då var han redan gammal,
och fadern död, och hon, som han älskade, vad
hade det blivit av henne?
Men det är sant, han visste väl, att den gamle
åtminstone icke medvetet ställde något sådant krav
på honom. Tvärtom, fadern förstod klart, hur
omöjligt det var. Han hade intet hopp att få se
en fortsättning av sin stam, att få åldras i en
omgivning av framtid och löften och nya skott.
Men Martin förstod, att just detta, att han icke
ens kunde hoppas, låg över honom som en dunkel
sorg och gjorde hans skymning ännu mera grå och
tom. Han hade eljest haft sorger nog. Av dotterns
giftermål hade han endast haft föga glädje. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
