Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan numera, och det var skada, ty Martin kände
ingen, som förstod sig bättre på vänskap, tankar
och cigarrer än han. Men han var gift nu, sedan
flera år tillbaka, och levde ständigt på flyttande fot.
Han hade ännu icke hunnit till slutet på de nygifta
hushållens eviga odyssé från en fuktdrypande
våning till en annan, alltid långt ute i periferien, från
Vasastaden till Söder, från Söder till Kungsholmen.
Men Martin kände med sig, att de skulle komma
att finna varandra ännu en gång, om livet blott
ville ge dem bägge litet mera ro.
Och där, ett stycke längre ned, det lilla rynkiga
ansiktet, som erinrade om ett barns och något om
en gubbes också, var det inte också en gammal
skolkamrat, var det inte Josef Marin? Han blev
aldrig präst, som han skulle försöka bli för att
göra sin gamla envisa mor till viljes. Men han blev
aldrig riktigt befästad i tron. Ty väl är det ofta
med tron som med aptiten, att den kommer medan
man äter; men han hade aldrig hunnit dit, där
ätandet egentligen börjar, och det fanns kanske
också på botten hos honom en törst efter
uppriktighet som gjorde den banan litet för besvärlig. Nu
var han varieté- och begravningsrecensent i en stor
tidning. Han skrev oförbehållsamt vad han tänkte
och bemödade sig om att tänka så, som han trodde
att redaktören tänkte; och redaktören, som var en
satans karl och tänkte vad han ville, beflitade sig
om att tänka så som han föreställde sig att bildat
och förmöget folk i allmänhet tänkte. Och emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
