Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intill honom i en lång kyss. Och han tänkte medan
hon kysste honom: detta är livet. Detta är evigheten.
Långt borta, i en grön skymning, nickade
mandarinens bleka huvud.
— Som du kysser ingen, mumlade han.
— Som du kyssa många, svarade hon leende.
Och han tänkte för sig själv: hon ler, för att jag
skall förstå att hon skämtar och att hon aldrig har
kysst någon annan.
Medan han smekte hennes små händer mellan
sina, märkte han att hon betraktade hans vänstra
hand.
— Du ser på ankaret, sade han. Det är sant, det
är inte vackert. Och det går aldrig bort.
Hon tog hans hand och betraktade nyfiket de blå
prickarna, som bildade ett ankare. Men hon sade
ingenting.
— Det var i Hamburg det gjordes, sade han.
jag var skeppspojke på ett fartyg. Vi hade gått i
land och kommit in på en krog vid hamnen. Jag
minns det så väl alltsammans, dimman och de många
masterna i hamnen och hur det luktade från
fletherna. Mina kamrater voro tatuerade, både på
händer och armar och på kroppen, och de tyckte att
jag också borde tatuera mig. Jag kunde inte neka.
Eljes hade de trott att jag var rädd för smärtan,
ty det gjorde mycket ont. Men jag tyckte också att
det var stil på det: jag var ju bara fjorton år.
— Är du tatuerad på kroppen också? frågade
hon.
Han svarade leende och litet motvilligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
