Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, på bröstet har jag ett fartyg och en fågel,
som skall föreställa en örn. Men det är mera likt
en tupp.
Hon såg honom länge in i ögonen, lyfte långsamt
upp hans hand till sina läppar och kysste det blå
ankaret.
III.
Det gick år; och en dag sade Richard Fant till
sin hustru, när de höllo på att kläda sig för att gå
bort till middag:
— Ser du, jag tror att det blå ankaret börjar
blekna. Det är kanske på väg att försvinna helt och
hållet.
— Å, det är nog inte så väl, svarade hon.
Hon hade egentligen sina tankar på annat håll.
Hon tänkte på sin kusin, Tom Gabel, som var
attaché vid beskickningen i Madrid. Han hade varit
hemma på besök ett par månader nu, och han hade
lovat att komma och hämta dem till middagen, de
skulle åka tillsammans.
— Skynda dig nu, sade hon, så att inte Tom
behöver vänta på dig.
— Jag är redan färdig, svarade han.
Han hade satt sig i en vrå i skuggan, fullt klädd.
Hon vände sig om och granskade hans dräkt.
— Du har glömt din orden, sade hon.
— Jag vill inte ha min orden, svarade han.
— Men Richard! Tänker du verkligen vara så
ohövlig mot Tom, som har skaffat dig den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
