Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det finns många knep, sade han till sig själv.
Och ibland kan man lura ödet...
— För övrigt, tänkte han, vem vet om det
är mig det gäller...
Han hade haft liknande känningar en gång förr.
Det var på en kamratfest på ett utvärdshus, för
många år sedan. Den gången blev det en av hans
vänner, som trillade ned från kuskbocken på
hemvägen, då han ville köra i stället för kusken, och
bröt nacken av sig. Stackars Gösta, en så glad och
trevlig pojke...
Plötsligt stannade han vid att han hörde sitt namn
nämnas: Ivan Glas!
II.
Det kom uppifrån, från en balkong. Nå, han
stod ju utanför klubben! Hans egen klubb, där han
var klubbmästare. Han nickade åt mannen på
balkongen och gick in. Han hade med ens glömt sin
oro och sina onda aningar. Det fanns intet ställe
där han trivdes så bra som där. Visserligen hade
hans otur vid spelbordet nästan blivit ett ordspråk,
men den hade till gengäld gjort honom allmänt
omtyckt.
Han gick ut på balkongen, hälsade på de två eller
tre tidningsläsare som sutto där och kastade en
blick nedåt gatan, vars lyktrader just nu glimmade
upp.
— Vad nytt? frågade han. Står det något i
aftontidningarna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
