Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälmar Söderberg
bankiren fick en välvillig glimt i sina ögon, då Glas
gick in i spelet.
Han förlorade, som vanligt. Men han höll god
min.
— Det brukar vara bra att ha litet otur i början,
tänkte han.
De andra förlorade också. Det var bara en som
vann. Det var en helt ung man, mycket vacker och
mycket blek, med ett fullkomligt regelbundet ansikte,
som en vaxfigur från panoptikon. Han vann
oavbrutet. De långa ögonhåren lyftes aldrig. Ögonen
voro till hälften slutna, blott genom en smal springa
silade blicken ned över korten och över den ständigt
växande högen av marker och sedlar, och också ett
och annat guldmynt, som staplades upp framför
honom. Ty allt strömmade till honom. Han hade
redan alla marker, man måste köpa av honom då
man behövde några. Glas forskade i hans ansikte:
kände han då ingen rädsla eller blygsel inför en så
oerhörd tur? Hans ansikte var orörligt som en
sovandes. Blott en enstaka gång, dä han liksom i
distraktion tog upp ett guldmynt och betraktade det,
gled skuggan av ett mycket stelt leende över hans
alltför röda läppar, och han liknade i detta
ögonblick hjärter dam.
Det var mycket tyst vid spelbordet. Den gamle
bankiren var icke längre med i spelet: han satt
med korslagda armar, och ansiktet och hela mannen
hade sjunkit ihop. Men ögonen levde ännu, och de
plirade sarkastiskt till Glas, då en annan av de
spelande, en dyster man med Kaspers profil, reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
