Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sp iclar na
21
sikte; ingen fördel, om än så ringa, försummade
Jian att begagna, framgången skärpte lians blick,
hans spel föreföll honom fullständigt genialiskt, och
han vann oavbrutet. Och han blev också mot sin
vilja litet het, då han såg alla dessa pengar, som
den andre icke tröttnade att taga fram ur sin
plånbok och portmonnä, sedlar och guld, sedlar och guld,
och som han med en slapp gest sköt till honom över
bordet. Han hade aldrig tänkt, att det skulle komma
att gå löst på sådana summor. Han kom ihåg sina
affärer. Han hade en stor klump gruvaktier
liggande i en bank, och om några veckor, när lånet
förföll, skulle han kanske bli tvungen att sälja dem
till underpris. Med Jijälp av dessa pengar kunde
han behålla dem, han kunde få tid och rådrum,
undvika förluster, göra fina affärer . . . Fyra damer!
Det var sista gången. Vaxbilden mitt emot
samlade ännu en gång ihop korten, som om han ämnade
ge, men lät dem åter falla. Det var dödstyst i
rummet. Han lyfte icke på ögonlocken, och hans ansikte
var en sovandes, medan Glas långsamt lade in
sedlarna i sin plånbok, skrapade åt sig guldmynten och
stoppade dem i byxfickan.
Tystnaden kändes tryckande.
— Det har visst regnat ute? undrade Glas.
— Ja, sade hans motspelare, jag tror att det har
regnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
