Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
hjalmar söderberg
III.
Ivan Glas hade knappt hunnit ned på gatan förrän
ångesten var där på nytt. — Vore jag blott hemma,
tänkte han, vore natten över!
Han såg sig skyggt omkring. Det föreföll honom
misstänkt, att en man gick på andra sidan gatan i
samma riktning som han själv och lika fort. Han
skyndade sig att vika om ett hörn för att komma
ifrån honom, ehuru han därigenom gick en krokväg.
Han gick fort, och han var nästan framme vid
sin port, då han såg samma skugga, som han nyss
ville undvika, komma fram ur mörkret och styra
rakt på honom. Han ryggade tillbaka inemot
väggen, ty det satt dödsskräck i hans hjärta. Men då
den andre kom in under lyktskenet, såg han att det
var spelaren, vars pengar han hade vunnit. Och han
såg mera, han såg i en enda blick, att den andres
ångest var större än hans egen: och han blev
plötsligt lugn. De båda männen stodo dödsbleka mot
varandra.
— Vad vill ni? frågade Glas.
Då han icke fick något svar, upprepade han
frågan:
— Vad vill ni mig? Är ni sjuk?
Han hade i sin tur glömt, att de voro du.
Den andre rörde läpparna, som om han ville
svara, men han svarade icke. Och plötsligt, som
han hade kommit fram ur mörkret, försvann han
och blev borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
