Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelarna 23
/
Ivan Glas kände ett isande lugn, medan han gick
in genom sin port och uppför trapporna. Han
förstod allt. För deri andre betydde förlusten någonting
förfärligt. Han var kanske en tjuv. Pengarna, som
han hade spelat med, voro kanske icke hans. Ja,
han var säkert en tjuv.
Skulle han ha givit honom dem tillbaka?
Dumheter. Han hade vunnit dem på ärligt spel, och han
tänkte behålla dem.- Han behövde dem. Han hade
redan vant isig vid tanken, att de voro hans, och
han kunde icke längre undvara dem. Hur skulle det
då gå med hans aktier, hans banklån, alla hans
affärer ?
Besynnerligt, att han inte strax hade sett att den
vidriga människan var en tjuv . . .
Han gick av och an i sina rum. Hans klocka hade
stannat, men då han gick till fönstret, såg han på
stjärnorna, att hon måste vara nära två.
Plejader-nas briljantsmycke gnistrade högt uppe i öster, och
där över skorstenen blinkade Aldebaran matt, röd
som en lykta i en dimmig gränd. Han drog en lång
gäspning, ångesten var förbi, och han tänkte på
framtiden medan han klädde av sig. Han skulle
aldrig spela mera, han skulle göra skickliga affärer,
och han skulle bli rik, han visiste det, han (kände
det med sig. Och hon, som han älskade — ett dumt
ord, älska! — om hon också bedrog honom, så vad
mera ? Världen är full av kvinnor, och när man bara
har pengar –-
Genom våningens alla öppna dörrar trängde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
