Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det — och hon sköter ju i alla fall barnen rätt
bra och tar inte upp några karlar på natten, som Ida.
Henrik Rissler gick ut i köket. Bägge jungfrurna
vände honom ryggen, då han kom in.
— Lovisa får flytta, sade han. I dag eller i
morgon, vilket Lovisa vill. Men helst i dag.
Hon svarade icke.
— Här är Lovisas lön, tillade han.
Han tog upp ett par sedlar ur plånboken, lade dem
på vedlåren och gick in igen.
— Har du sagt upp henne nu? frågade Sigrid då
han kom in. Det var kanske dumt i alla fall. Om
hon verkligen går sin väg så narrar hon nog Ida
att flytta på samma gång, och så stå vi alldeles utan.
— Ja, sade Henrik, ännu har hon inte gått. Du
kan ju gå ut till henne och be henne att stanna
kvar... Du kan ju säga ett litet ord om att vi hade
tänkt öka på hennes lön.
— Å, du är så dum. O, nej, det skall bli härligt
att bli av med henne. Om hon nu verkligen går.
Och det vore för resten bra om Ida ville ge sig i
väg på samma gång. Jag kan inte sova lugnt sedan
den där tilldragelsen häromnatten. Det var kanske
bara en inbillning av mig, någon slags hallucination,
men man kan ju inte veta säkert...
I detsamma stod Ida i dörren:
— Jag skall be att få mina betyg, sade hon. Här
i huset kan ju ingen tjänare stanna.
När Risslers senast togo nya jungfrur — det var
på hösten — hade de haft den idén att de borde
skaffa sig ett par gamla, förståndiga människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
